Stiftelsen Lingklubbens Lingstipendium 2014

”Styrelsen i Stiftelsen Lingklubben har beslutat att tilldela Josefin Kumlin, SOL-flickornas Gymnastikförening, 2014 års Lingstipendium. Vi gör det efter att bland annat ha tagit de av Josefins blogg www.josefinkumlin.se och då särskilt hennes text om svensk barn- och ungdomsidrott. Josefin är med sitt glada och positiva sätt en person som med sitt engagemang inspirerar även övriga tränare i föreningen.

Josefin, som idag är tränare i trupp och dessutom ordförande i SOL-flickornas truppsektion, vill fortsätta sin personliga utveckling genom att gå SISU:s Fystränarutbildning. Vi är övertygade om att Josefin med dessa nya kunskaper kommer att tillföra ny kunskap till både föreningen och till svensk gymnastik. Lingklubben, vars syfte bland annat är att stödja utvecklingen av svensk gymnastikrörelse nationellt och/eller internationellt, vill gärna med detta stipendium vara med och stödja Josefins fortsatta utveckling.

Styrelsen för Stiftelsen Lingklubben ber att få gratulera Josefin Kumlin till 2014 års stipendium, samtidigt som vi ber att få önska henne lycka till i fortsättningen som ledare och tränare!


© Josefin Kumlin, 2014 (om inte annat anges)

Stockholms Stads Ungdomsledarstipendium 2014

Efter att min föreningsstyrelse nominerat till Stockholms stads ungdomsledarstipendium fick jag den 18 november 2014 ta emot stipendiet i Stockholms Stadshus. Nomineringen var följande:

”SOL-flickornas GF vill nominera Josefin Kumlin.

Josefin har varit ledare i SOL-flickornas GF sedan 2007 och är en mycket värdefull person för vår förening och framförallt för dess barn och ungdomar. Hon har ett enormt engagemang och är detta verksamhetsår tränare för fyra olika grupper med gymnaster i åldrarna 6-14 år, ordförande för föreningens sektion för truppgymnastik och ledamot i utbildningskommittén i SOL-flickornas GF.

Josefin har ett fantastiskt ledarskap och en förmåga att se varje individ och att möta varje gymnast på dennes nivå, oavsett ålder. Då hon i sin ledarroll är en viktig förebild för föreningens alla tränare har Josefin fått uppdraget att hålla i föreningens interna ledarskapsutbildning, och detta gör hon med bravur.

Josefin skriver som privatperson en blogg där hon bland annat nyligen berättat om sin syn på vad Svensk barn- och ungdomsidrott betytt för henne.”


© Josefin Kumlin, 2014 (om inte annat anges)

Min erfarenhet av svensk barn- och ungdomsidrott

Svensk barn- och ungdomsidrott mår inte bra som den är idag. Barn & idrott tas ofta för seriöst. Tidig elitsatsning leder till utfrysning av många barn. Brist på ledare och lokaler gör att inte alla barn kan idrotta – fast de både vill och behöver!

Samtidigt är idrottande det bästa som kunde ha hänt mej.

Att börja träna gymnastik är utan tvekan det bästa jag har gjort i mitt liv. Som liten kunde jag aldrig stå still. Min mamma fick till slut nog och ställde mej i kö till SOL-flickornas Gymnastikförening i Hägersten, Stockholm. En förening jag är nu – 13 år senare – fortfarande är oerhört aktiv i! Inte nödvändigtvis som gymnast, utan på många andra sätt. För under dessa tretton år har jag lärt mej så mycket mer än att gå på händer och skruva volter. SOL-flickorna har givit mej stora möjligheter att utvecklas som idrottare – men också att växa som person.

–  Min förening accepterar mej för den jag är. Jag är uppskattad för den jag är. Jag får ha funderingar, tankar, frågor, förslag. Jag får utvärdera och själv bli utvärderad, på ett motiverande sätt. När jag är med min förening får & vill jag vara mej själv!

Min förening har lärt mej hur det är att ha en kompiskrets utanför skolan. Jag har fått umgås med tjejer som inte tillhör min årskull eller mitt bostadsområde. Jag har fått resa iväg på roliga läger och tävlingar och sova borta utan mamma som trygghet. Jag har fått vara del av ett sammanhang och fått brinna för en idrott tillsammans med många andra som jag aldrig skulle ha lärt känna annars!

Min förening tränar och tävlar i lag, vilket har gjort mej mer ödmjuk och mer engagerad i andras prestationer. Jag har lärt mej att gå vidare från min egen motgång och glädjas åt andras framgång. Jag har lärt mej att låta andra ta plats – men också att jag själv har rätt att ta plats. Jag har lärt mej att berömma och uppmuntra andra – men också fått ta emot så mycket beröm och uppmuntran att hemmet och skolan har svårt att mäta sej!

Min förening ger mej vuxna förebilder som i stor mån har påverkat mej. Påverkat mej att vilja komma till träningen och göra mitt bästa. Vuxna som har givit mej en sund syn på träning, sömn och kost. Vuxna som har berömt mej när jag har gjort något bra – och vågat säga ifrån när jag gjort något mindre bra. Vuxna som har frågat hur jag mår och tagit tag i mej när jag har varit ledsen. Vuxna som bryr sej. Vuxna som jag själv vill efterlikna!

Min förening har sett till mej som individ och placerat mej i grupper där jag har mått bra. Jag har fått känna att jag är duktig på någonting. Jag kan inte minnas att jag tvingats göra något mot min vilja och har själv fått vara med och bestämma hur mycket och med vilka jag vill träna.

Min förening har givit mej möjlighet att prova på och så småningom utveckla det bästa jag vet: att vara ledare! Redan som tolvåring välkomnades jag som ledare och fick börja ta eget ansvar för de aktiva, utan att det blev en börda. Inom föreningen och förbundet har jag fått lära mej massor om gymnastik, men även om allmännyttiga saker som ledarskapsteori, barns utveckling, idrottsteori och annat som jag kunnat tillämpa på mitt liv utanför hallen!

Min förening ger mej möjlighet att utveckla de aktiva och se de växa sej större – både idrottsligt och personligt. Jag får möjlighet att dela med mej av min kunskap, inspirera andra och ge dem kunskaper de inte kan hitta någon annanstans i livet – varje dag! Föreningen har också givit mej förtroendet att få utbilda andra ledare och guida dem i deras ledarskap och därtill utveckla min egen pedagogiska förmåga!

Min förening ger mej möjlighet att påverka styrelsesammansättning och föreningens övergripande arbete, vi är en demokrati. Den ger mej möjlighet att engagera mej i att leda min sektion framåt: att verkställa mina idéer och leva ut min kreativitet. Min föreningen tillvaratar mina intressen. Föreningen har förtroende för mej, och därför har jag förtroende för den!

Min förening ger mej kunskaper och en merit på CV:t som inte kan mäta sej med andra erfarenheter. Behövde jag genomgå rekryteringsprocess för att börja? Nej, alla är välkomna oavsett bakgrund! Dessutom har jag tidigt i livet fått värdefulla kontakter som kommer att gynna mej i framtiden.

Min förening har givit mej vänner för livet och – som det ser ut nu – ett livslångt intresse för idrottande! Men den har också gjort mej till en ansvarstagande och engagerad individ och samhällsmedborgare.

Allt detta hade jag inte varit om ifall inte min mamma bestämt sej en dag för tretton år sedan att placera mej i gymnastiken. Allt detta, som kan härledas helt och hållet till vem jag är idag. Vem skulle jag vara utan gymnastiken?! Den kärlek för idrott och människor som gymnastiken har skänkt mej har helt och hållet format mitt liv.

Det är ingen hemlighet att människor mår bra av att vara en del i en förening. Att tänka sej att inte alla barn- och ungdomar får möjlighet till allt det jag listat ovan gör mej väldigt ledsen. Föreningsidrotten måste få en högre prioritet än vad den har idag! Både för individens och samhällets skull.

DSC_0115

Dela och kommentera gärna!


© Josefin Kumlin, 2014 (om inte annat anges)