Blir man sjuk av gymnastik?

Gymnastik framstår ibland som en hård, krävande sport där elaka tränare tvingar gymnaster att utföra saker de inte vill. Det talas om tidig elitsatsning och förstörda kroppar. Det tycker jag är oerhört synd.

Ja, gymnastik är en krävande sport.

Just därför kan vi bara använda oss av ledare som kan sin sak (vi har sällan föräldrar som leder tävlingsgrupper). Ledare som kan sin sak tvingar aldrig gymnaster till någonting. De motiverar, inspirerar och bygger upp de svåra gymnastiska rörelserna mycket pedagogiskt. För så duktiga är våra ledare.

Ledare som kan sin sak förstör inte sina gymnasters kroppar, utan skapar ett stort rörelsespektra och kroppskontroll. Gymnaster får också en genomgående grundstyrka som inte går att mäta med många andra sporter. Om och när gymnaster i framtiden väljer att lämna gymnastiken är det med mycket goda förutsättningar som de fortsätter med en annan idrott, och gymnastens medvetna kroppskontroll ger goda förutsättningar att lära sej de flesta andra sporter.

Och förresten, vilken sport är inte ansträngande? Det är väl hela grejen med motion, att det ska kräva något av oss?

Ja, gymnastiken ökar träningsmängden tidigt.

Men min erfarenhet är att barn både vill och kan träna gymnastik flera dagar i veckan. Det är ingen som tvingar någon gymnast att träna och tävla mycket. Det finns olika typer av trupper med olika träningsmängd för att möta alla önskemål. Om barnet inte vill träna gymnasik, nä, då söker de sig till en annan sport som passar dem bättre. Precis som det ska vara.

Hedda i programmet Kropp & Själ tränar trettio timmar i veckan. Som hennes mamma mycket riktigt säger så går det inte att tvinga ett barn att träna så mycket. Hedda gör det för att hon vill det.

Träningen består dessutom av många olika moment. Det är inte konstant löpning i två timmar. Det är gymnastikteknik, styrka, spänst, vighet, kondition, flexibilitet, lek. Det är övningar enskilt och i grupp. Det är musik och dans. Och framförallt kräver det mycket tid för koncentration och reflektion. Gymnastiken innefattar på många sätt många andra sporter, så som dans. Så att träna gymnastik flera gånger i veckan som ung är inte konstigare än att träna flera sporter parallellt, vilket förresten de flesta av mina gymnaster också gör.

Hopp_från_plintJosefin, runt 8 år, gör ett ljushopp från plinten.

Nej, gymnastik är inte farligt.

Som jag har uttryckt det i den ledarmanual jag skrivit: ”Att träna gymnastik är som att lägga ett ständigt pussel”. Vi bryter ner övningarna i små, små bitar. Först när gymnasten kan alla små, små bitar separat sätter vi ihop övningarna till de svåra volter som man kan se när man kommer som publik. Ingen gymnast gör någonting hon inte är redo för. Och därtill undviker vi många, många skador.

Marcus mamma och pappa i dokumentären ”Gymnasten som lärde sig gå” (edit 2017: dokumentären är utgången) berättar att de aldrig var oroliga för honom. De visste att gymnastikträningen var säker. Att ledarna kunde sin sak och passade runt gymnasterna på de övningar som de var osäkra på. Det känns skönt för mej som ledare att höra. Och jag kan inte annat än hålla med.

Våra kompetenta ledare vet dessutom mycket om skador och skadeförebyggande. Vi gör mycket styrka för att undvika belastningsskador. Vi upprepar vikten av att koncentrera sej och låter ofokuserade gymnaster avstå de svårare övningarna just den träningen. Om en gymnast mot förmodan skulle göra sej illa finns alltid en sjukvårdsväska redo. Gymnasten har i många fall dessutom en god mental och kroppslig förmåga att bli återställd.

Visst, det blir en del svaga ryggar som gör ont. Kanske en stel muskel eller en stukad fot. Men brutna nackar är det få av. För man måste se relativt antalet volter som faktiskt snurras av alla gymnaster runtom i Sverige. Gymnastiken är Sveriges femte största sport. Men jag har svårt att se att det skulle vara Sveriges femte mest skadedrabbade sport. Finns det någon statistik på detta?

DSC_0510

Tack gymnastiken, för den kroppskännedom som du har givit mej!

Nu kan jag kanske bara tala för min egen förening, men jag har svårt att föreställa mej att vi skulle skilja oss från andra föreningar runtom i Sverige.

Vad säger ni? Vad är den allmänna uppfattningen? Stämmer den med verkligheten? Lämna gärna en kommentar!


© Josefin Kumlin, 2014 (om inte annat anges)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *